Att utmana rädslan….

annsophie@orangeriet.nu Uncategorized 0 Comments

Jag har funderat på det här med utmaningar, att testa aktiviteter fastän det kittlar i magen och hjärtat slår snabbare…varför göra sånt som känns på insidan? Alternativet kan ju också vara att ta en fika och lyssna på fågelkvittret. Men ändå, så är vi ju utrustade med ett visst mått mod och det behövs för vår överlevnads skull. Tja, risken att bli överfallen av en sabeltandad tiger är ju minimal ? så nu finns andra spännande sätt att få magen att pirra. Som att cykla i skogen, över rötter och stenar och genom geggigt djup lera. Jag vet inte hur du funkar, men jag taggar till, får fullt fokus på att välja rätt väg över den rundaste stenen, forcera den plattare roten och hålla tempot genom lergropen för att inte fastna….Roade mig med att cykla Blå leden på Bogesundlandet i går och kände att jag kom riktigt nära ögonblicket, alltså precis här och nu. Jag hörde fåglarna kvittra av lycka, såg blåsipporna sträcka sig mot himlen och kände tydligt pirret i magen när balansen sattes på prov. Ibland cyklade jag, ibland släpade jag cykeln och ibland lyftes hon över en trädstamm Att utmana rädslan... image imagesom vält över stigen En stund i skogen, fullt närvarande och lycklig. Dessutom stolt, hade utmanat rädslan och cyklat över rötter och stenar, trots hjärnan som sade ”galning vad gör du nu då!?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.